Jag har verkligen respekt för åskan.
När himlen är svart och blixten kommer, då räknar jag tyst 1001, 1002... och väntar på smällen, hur nära den nu är, då känner man sig liten.
Under min senaste runda runt sjön, tornade himlen upp sig svart och olycksbådande redan innan start, och bara efter en bit började det regna rejält. Jag tänkte att jag åtminstone inte var ute på en golfbana, utan att det skulle vara mycket skog runt mig och inte enbart enskilda träd
Så även om jag inte tyckte att jag var på fel plats när åskan gick, så kan jag säga att jag hade bra speed runt sjön för att snabbt komma hem igen.
Istället för att lyssna på musik som jag brukar, lyssnade jag på åskans muller, och räknade, 1001, 1002, 1003....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar