Jag har verkligen respekt för åskan.
När himlen är svart och blixten kommer, då räknar jag tyst 1001, 1002... och väntar på smällen, hur nära den nu är, då känner man sig liten.
Under min senaste runda runt sjön, tornade himlen upp sig svart och olycksbådande redan innan start, och bara efter en bit började det regna rejält. Jag tänkte att jag åtminstone inte var ute på en golfbana, utan att det skulle vara mycket skog runt mig och inte enbart enskilda träd
Så även om jag inte tyckte att jag var på fel plats när åskan gick, så kan jag säga att jag hade bra speed runt sjön för att snabbt komma hem igen.
Istället för att lyssna på musik som jag brukar, lyssnade jag på åskans muller, och räknade, 1001, 1002, 1003....
söndag 7 augusti 2011
lördag 6 augusti 2011
Många golfinlägg blir det...
"Många golfinlägg blir det.... " kan riktigt se Peter Dalle i Lorry, som uppfinnaren som kommer till Claes Månsson med sin nya idé, "jag har tänkt på en sak". Han som alltid hade så goda idéer och sedan fick konstruktiv kritik tillbaka av Claes, Dalles svar var då ofta "många xx blir det" och därefter när han insåg att hans idé inte var så bra, "tänkte inte på det".
Inledningen blev ett riktigt sidospår, men när det väl dök upp i huvudet, så var det väl tänkt att det skulle med här. Som sagt många golfinlägg blir det. Nu i sommartid så försöker vi få till ett par rundor, särskilt så länge vi har semester, sedan när jobbet rullar igång, så är det knappast någon tid över för golf, så det gäller att passa på.
Idag var det första rundan efter den ödesdigra familjetävlingen. Barnen hade miniläger samtidigt, så vad passar väl då bättre än att vi vuxna också passar på att spela golf.
Vi inledde helt utan uppvärmning, denna gång inte pga vi var sena utan för att bollsamlarmaskinen var trasig = inga bollar på ranchen. Men jag tror att uppvärmning enbart är till min nackdel, då börjar jag tänka för mycket, bättre då att direkt gå till första tee ;-)
Efter första 9 hålen hade jag mer poäng än jag hade totalt på familjetävlingens 18 hål, och jag spelade nästan på mitt handikapp. Jippie!
Jag förstår inte det, detta med varannan gång bra, varannan dålig. Varför kan jag inte vara jämnare i mitt spel??
Jag har för länge sedan slutat med att räkna poäng under pågående runda, då det är rent förödande för det fortsatta spelet. Om jag vet om att jag kanske kan närma mig en sänkning, om poängen är lovande efter första nio, så rasar spelet därefter, därför låter jag bli.
Jag lovar, jag räknade verkligen inte mina poäng efter första nio, gick faktiskt OK tom 11:e hålet, men sen, spelbollen åkte i vattnet på 12:an osv osv.
Trots kexchoklad för bästa sockerchock så faller spelet. Fysiskt orkar jag, känns inte som om det är det som är problemet, utan mer mentalt, hålla fokus på spelet i 18 hål, verkligen skärpa till sig och inte låta de dåliga slagen förstöra för kommande slag.
Tro om Dalle har någon bra idé om vad jag kan ta mig till ;-))
Inledningen blev ett riktigt sidospår, men när det väl dök upp i huvudet, så var det väl tänkt att det skulle med här. Som sagt många golfinlägg blir det. Nu i sommartid så försöker vi få till ett par rundor, särskilt så länge vi har semester, sedan när jobbet rullar igång, så är det knappast någon tid över för golf, så det gäller att passa på.
Idag var det första rundan efter den ödesdigra familjetävlingen. Barnen hade miniläger samtidigt, så vad passar väl då bättre än att vi vuxna också passar på att spela golf.
Vi inledde helt utan uppvärmning, denna gång inte pga vi var sena utan för att bollsamlarmaskinen var trasig = inga bollar på ranchen. Men jag tror att uppvärmning enbart är till min nackdel, då börjar jag tänka för mycket, bättre då att direkt gå till första tee ;-)
Efter första 9 hålen hade jag mer poäng än jag hade totalt på familjetävlingens 18 hål, och jag spelade nästan på mitt handikapp. Jippie!
Jag förstår inte det, detta med varannan gång bra, varannan dålig. Varför kan jag inte vara jämnare i mitt spel??
Jag har för länge sedan slutat med att räkna poäng under pågående runda, då det är rent förödande för det fortsatta spelet. Om jag vet om att jag kanske kan närma mig en sänkning, om poängen är lovande efter första nio, så rasar spelet därefter, därför låter jag bli.
Jag lovar, jag räknade verkligen inte mina poäng efter första nio, gick faktiskt OK tom 11:e hålet, men sen, spelbollen åkte i vattnet på 12:an osv osv.
 |
| 12:ans vattenhål som svalde min boll :-( |
Trots kexchoklad för bästa sockerchock så faller spelet. Fysiskt orkar jag, känns inte som om det är det som är problemet, utan mer mentalt, hålla fokus på spelet i 18 hål, verkligen skärpa till sig och inte låta de dåliga slagen förstöra för kommande slag.
Tro om Dalle har någon bra idé om vad jag kan ta mig till ;-))
fredag 5 augusti 2011
torsdag 4 augusti 2011
Powerwalk
Jag har två olika rundor på ca 7 km som jag brukar gå. En timme i snabb fart vill jag vara ute, om jag inte har tid så hoppar jag hellre över, och tar min timmes nästa dag istället för att "dutta".
Jag har en asfalt runda som jag går jämnt höst och vinter, då jag oftast går ensam med musik i öronen vill jag gå där det finns mycket folk i rörelse.
Promenera tycker jag är balsam för själen, en ventil om det har varit en jobbig dag på jobbet, eller om man kanske känner sig låg av andra orsaker. Man blir ju så mycket piggare och gladare efteråt.
Sommartid blir det en härlig runda på grus runt en stor sjö.
Och när det är så här vackert ute är det inga problem att motivera sig.
Superhärligt!
Jag har en asfalt runda som jag går jämnt höst och vinter, då jag oftast går ensam med musik i öronen vill jag gå där det finns mycket folk i rörelse.
Promenera tycker jag är balsam för själen, en ventil om det har varit en jobbig dag på jobbet, eller om man kanske känner sig låg av andra orsaker. Man blir ju så mycket piggare och gladare efteråt.
Sommartid blir det en härlig runda på grus runt en stor sjö.
Och när det är så här vackert ute är det inga problem att motivera sig.
Superhärligt!
onsdag 3 augusti 2011
Skänk pengar!
Gör som jag, skänk pengar till Läkare utan gränser så att de kan försöka rädda barnen från att svälta till döds på Afrikas horn.
Länk direkt till Läkare utan gränser
Länk direkt till Läkare utan gränser
tisdag 2 augusti 2011
Bokmal
Att läsa böcker i massor på semestern är härlig avkoppling. Jag har plöjt åtskilliga hittills, varav ett stort antal av Mari Jungstedts böcker om kriminalkommissarie Anders Knutas.
För tillfället är det "Den döende dandyn" som jag tar med mig ut i solen.
See you later!
måndag 1 augusti 2011
Prestigefylld golftävling
Den årliga familjetävlingen i golf skulle gå av stapeln. Prestigefyllt med mycket nerver. Vinsten - äran samt en inskription i familjebucklan.
Tävlingen anordnades för 6:e året i rad. Undertecknad har helt otroligt nog första inteckningen!
Förutsättningarna inför tävlingen var därmed de allra bästa. Med en vinst i bagaget och med den senaste rundan i färskt minne var jag redo. Rustad med mina blingade, bländandes vita golfskor och med känslan av slagens perfektion i kroppen, stod jag på första tee, redo, nu kör vi!
Så här efteråt borde jag förstått vad som skulle hända. Tecknen syntes tydligt redan på ranchen vid uppvärmning. Samt det faktum att golf för mig oftast är varannan gång. Dvs bra runda, dålig runda, bra runda, dålig runda....
Inga slag fungerade! Och jag menar verkligen inga. Även om jag inte slår jättelångt eller tjusigt så brukar jag slå rakt och då kan jag ändå med ett mediokert slag klara mig rätt bra.
För en gångs skull hade vi gott om tid innan tävlingsstarten. Jag t o m övningsputtade - för hårt, för löst, för snett.
Jag försökte skaka av mig känslan och tänka, det går bättre på banan - jo hejsan.
Första nio var i allafall med samma boll, men så mycket fler ljusglimtar fanns inte heller. Därefter började jag på allvar zick-zacka mig fram på banan, som om den inte var tillräckligt lång innan.
Jag duffade, toppade, sliceade - you name it!
Golfhumöret var som bortblåst, självkänslan lika så. Jag fantiserade om att göra skulpturer av klubborna genom att böja dem runt närmsta björk.
Min man som var med på min förra - superrunda - gjorde det som är bäst i detta läge, tyst utan tips och glada tillrop visa sitt medlidande.
Så här dagen efter tävlingen försöker jag förtränga att jag någonsin spelat golf.
Tävlingsmänniska - vem? Jag?! Nää......................;-))
Hur det gick??
Äntligen vann M, som varit den eviga tvåan. Min man som var fjolårssegrare blev årets tvåa. Ett stort Grattis!!
Och hur det gick för mig vet ni redan.
Skissar för tillfället på min första installation som skulptris - vad tror ni om en S formad driver i pardans med tvinnad putter.
Får jag ett bud redan nu, någon??
Tävlingen anordnades för 6:e året i rad. Undertecknad har helt otroligt nog första inteckningen!
Förutsättningarna inför tävlingen var därmed de allra bästa. Med en vinst i bagaget och med den senaste rundan i färskt minne var jag redo. Rustad med mina blingade, bländandes vita golfskor och med känslan av slagens perfektion i kroppen, stod jag på första tee, redo, nu kör vi!
Så här efteråt borde jag förstått vad som skulle hända. Tecknen syntes tydligt redan på ranchen vid uppvärmning. Samt det faktum att golf för mig oftast är varannan gång. Dvs bra runda, dålig runda, bra runda, dålig runda....
Inga slag fungerade! Och jag menar verkligen inga. Även om jag inte slår jättelångt eller tjusigt så brukar jag slå rakt och då kan jag ändå med ett mediokert slag klara mig rätt bra.
För en gångs skull hade vi gott om tid innan tävlingsstarten. Jag t o m övningsputtade - för hårt, för löst, för snett.
Jag försökte skaka av mig känslan och tänka, det går bättre på banan - jo hejsan.
Första nio var i allafall med samma boll, men så mycket fler ljusglimtar fanns inte heller. Därefter började jag på allvar zick-zacka mig fram på banan, som om den inte var tillräckligt lång innan.
Jag duffade, toppade, sliceade - you name it!
Golfhumöret var som bortblåst, självkänslan lika så. Jag fantiserade om att göra skulpturer av klubborna genom att böja dem runt närmsta björk.
Min man som var med på min förra - superrunda - gjorde det som är bäst i detta läge, tyst utan tips och glada tillrop visa sitt medlidande.
Så här dagen efter tävlingen försöker jag förtränga att jag någonsin spelat golf.
Tävlingsmänniska - vem? Jag?! Nää......................;-))
Hur det gick??
Äntligen vann M, som varit den eviga tvåan. Min man som var fjolårssegrare blev årets tvåa. Ett stort Grattis!!
Och hur det gick för mig vet ni redan.
Skissar för tillfället på min första installation som skulptris - vad tror ni om en S formad driver i pardans med tvinnad putter.
Får jag ett bud redan nu, någon??
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)