Träningsvärk

Jag har ju kommit igång med prommisarna igen, men efter hostans ihärdighet har det varit grymt tungt att ta sig tillbaka till Friskis. De senaste 2 veckorna har jag känt mig hyfsat på banan igen, prommisarna har funkat och jag har bokat tid på Friskis, och avbokat......

Fast nu på slutet har det mer varit latmasken och bortförklaringarnas symptom, än något annat. Att det ska vara så svårt att komma tillbaka till bra rutiner när de väl en gång är brutna.

Jag har nog lite ont i halsen fortfarande, halv åtta är för sent att träna då har jag blivit trött redan etc.

Nu i förrgår kände jag att nu måste jag bara! Bokade ett tidigt pass, halv sex, och såg till att jag hade fullt upp innan så att jag inte skulle hinna känna mig trött.

Och det gick ju jättebra när jag väl var där.

Som alla vet så kommer ju träningsvärken, i övermorgon så att säga. Så när jag redan morgonen efter kände rejält ömmande ben och armar, så förstod jag att övermorgonen skulle bjuda på träningsvärken from hell....

I morse när jag skulle upp ur sängen var det snarare att rulla runt och ramla ur sängen som gällde då "bara att kliva upp" kändes omöjligt.

Så prommisen på förmiddag var nödvändig för att upprätthålla någon form av rörlighet under dagen, som inte liknades med en robot.

Hua, första 20 minuterna var smärtsamma innan jag hunnit bli varm i musklerna. Gångstilen liknade en bodybuilder med för rejäla lårmuskler. Men prommisen var välbehövlig och det har funkat riktigt bra idag. Att sätta sig i en soffa och komma upp därifrån har känts, så att säga.

Men jag ser det positiva med träningsvärken också, nu är trenden bruten, och jag hoppas jag är på banan igen.