Träningen går på sparlåga, och det är tyvärr inte lättja inblandad.
Jag går nu in på fjärde veckan utan Friskis eller härliga höstpromenader. Första veckan var det korvstoppning i kalendern som satte stopp för all motion som inte innebar rusa till och från bilen för att hinna i tid till nästa föräldramöte eller vad det nu var.
När jag äntligen kunde pusta ut efter att ha tagit mig igenom detta så åker jag på världens förkylning. Som tur var ingen feber, men ruskig hosta och halsont. Eftersom jag har ett stillasittande jobb funkade det bra att jobba, jag var bara extra trött på kvällarna. Nu är jag inne på tredje veckan med förkylningssymptom. Hostan verkar i princip ha gett med sig, det är nu bara lite efterhängsen snuva som stoppar mig från Skivstång/intervall. Min förhoppning är att kunna mjukstarta med en prommis i slutet av denna vecka och därefter kunna delta på ett Friskis pass nästa vecka.
Som en kompis konstaterade efter att precis som jag, åter vara på Friskis efter ett par veckors förkylning - att han var så svag, så svag, att t o m pensionärerna skrattade åt honom.
Det är ju det som är så förargligt. Den kondis och styrka man kämpat med att bygga upp, är det ruskigt fort gjort att bryta ned igen, efter ett par veckors frånvaro.
Så jag hoppas nu på soligt och fint, kanske på fredag, och en piggare knopp och kropp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar