På nått vis känns det som motion äntligen är något som naturligt hör till. Något jag längtar efter.
Det har nu gått 11 mån sedan jag påbörjade min motionsdagbok där jag följer upp hur jag tränar, hur det går och hur det känns. Jag tycker det har varit ett viktigt stöd för mig att pusha mig att träna, att vilja skriva att jag tränat i dagboken.
Och nu i sommar då jag på allvar börjat springa, något som jag alltid hatat att göra, och som jag nu tycker det är skönt att göra, känns jättekul. Jag trodde aldrig att jag skulle känna så. Att mina prommisar (som i och för sig är supersnabba) faktiskt var en jättebra bas att bygga upp kroppen med, att när jag sedan börjar springa, så orkar jag riktigt bra, utan att tro att jag ska rasa ihop efter 5 minuter, utan att jag höll 6,9 km direkt!!
Denna vecka har det blivit plankan varje dag igen, slarvat lite under semestertripperna.
Det är även blivit 6,9 km löptur vid 3 tillfällen samt att jag äntligen hittat rätt lutning och fart på löpbandet så att det blev knappa 5 km inomhus också. Jag måste speeda upp lite på löpbandet, då jag började lite lugnt för att hitta rätt fart och lutning, så det gick långsammare än då jag springer ute.
En ny vecka is coming up, då jag dessutom ska börja jobba igen. Hoppas verkligen att jag fortsätter i samma anda, och jag hoppas att vädret fortsätter vara ok. Det är så skönt att springa ute också, att få lite syre då det annars blir bara inomhus på jobbet.
Om ni är intresserade av hur jag rapporterat av mina 11 mån motionssatsning så sök på kategori motion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar