En vecka till har gått. Förra veckan "sabbade jag" viktmässigt med att frossa och ha det bra i storstan, så en liten återhämtning på vågen har jag lyckats med denna vecka. Enligt Runkeepers kurva i min målsättning så är jag precis på den tänkta kurvan, så det är ju bra. Skynda långsamt helt enkelt.
Motionsmässigt så har det varit en bra vecka. 5 tillfällen, varav en prommis resten på löpbandet. Jag är jättenöjd att jag är så duktig att än så länge att kämpa på trots att det många gånger, de flesta ;-) är tungt både före jag ska träna och under tiden.
Gällande plankan så har jag under en längre tid varit duktig att göra den varje dag. Även i Stockholm blev det plankan två av tre kvällar. Den senaste tidens Core utmaning som synts på Facebook har gjort att jag de sex senaste dagarna utmanat mig själv att gå från 2 min till 3 min, men jäklars alltså. Att en ena liten ynka minut till kan vara så jobbig! Första gången gick de 2 första minuterna bra, och den sista minuten är ju riktigt tuff, det värker i kroppen och benen och armarna skakar och jag kämpar för att inte ryggen ska svanka ihop som en båge. Nästa gång det är dags för en tre minutare, ja då är det som kroppen vet om att detta kommer bli skitjobbigt och börjar redan innan det gått två minuter att skaka och jag får verkligen kämpa på och bara gå på vilja, jag stirrar på timern och räknar ned, 58 sek kvar, 45 sek kvar....
Nu kör vi en vecka till, ska strax gå ner och köra dagens 15 min löptur. Jag har inte ökat längden än. Jag har istället ökat farten i slutet. Första 12 min kör jag på 8,0 i speed, därefter 9,0 i 2 minuter och sista minuten lägger jag benen på ryggen (enligt min fart mätt) och kör 10,0. Så lite försöker jag utmana mig själv. Men än törs jag inte ändra på längden, då jag tycker det viktigaste för mig nu är kontinutet, att jag helst tränar varje dag om jag har möjlighet och inte ska känna det oövervinnerligt över att det tar för lång tid.
